The short second life of Bree Tanner - Stephenie Meyer
Bree Tanner minns knappt någonting från sitt förra liv. Det gamla livet, så lågt i värde jämfört med det här, har ingen vikt längre. Sedan hon träffade Riley förändrades hennes liv helt och nu har hon endast två mål i livet; Att följa Rileys order och att mätta sin törst. Bree har blivit en vampyr. När hon börjar bekanta sig med en annan vampyr i deras grupp; Diego, blir tillvaron lite bättre och livet får några fler meningar. Tillsammans med Diego försöker hon lista ut varför Riley och hon egentligen har skapat dem, och varför Riley ljuger om vampyr-livet. När de står på kanten mot mysteriets lösning försvinner Diego och Bree blir tillsagd att han kommer att vänta på henne vid det stora slaget mot de gul-ögda. De gul-ögda är en annan, äldre vampyrklan som vill ta över Seattle, fär Rileys gäng nu härjar. Men slaget blir inget som de har trott och Diego finns ingenstans att hitta. När nästan alla vampyrer från Brees grupp har blivit dödade tvingas hon ge upp och vill bara veta var Diego finns, den enda person som någonsing brydde sig om henne i sitt andra liv.
Ja, ni som har läst Eclipse är förmodligen redan insatta i vem Bree Tanner är. Jag tyckte att den här ganska långa novellen av Stephenie Meyer var helt ok, det passar bra att läsa den när man har läst de andra böckerna i twilight-sagan. Här får man veta mer vad som händer utanför Cullens område och vad som egentligen hände med the newborns. Jag tycker att Bree är en ganska platt karaktär, det som gör henne intressant är vad hon var med om, inte vem hon var. Det skiljer sig från andra böcker jag har läst som jag gillar, där är även huvudpersonen intressant som person. Det tror jag är viktigt för en berättelse.
Boken var ok, men man klarar sig utan att ha läst den. Ingenting särskilt som jag kommer att rekommendera.
Percy Jackson and the Titan's Curse
Five shall go west to the godess in chains,
One shall be lost in the land without rain,
The bane of Olympus shows the trail,
Campers and Hunters combined prevail,
The Titan's curse must one withstand,
And one shall perish by a parent's hand.
Percy har mött upp sina vänner återigen efter att de har fått ett uppdrag. Två mäktiga halvblod har upptäckts på en skola och Keiron misstänker att de är i fara, därför måste de räddas snabbt. Men uppdraget går fel, de lyckas rädda de två halvbloden Bianca och Nico, men genom ett ogenomtänkt beslut som Percy tar blir Annabeth tillfångatagen av monster. Percy och de andra blir räddade av Artemis och hennes jägare, som kommer till platsen. Artemis ger sig iväg för att leta efter monstret och Annabeth och de andra far tillbaka till Halvblodslägret. Percy vill genast åka och rädda Annabeth, men han får inte för Keiron. Istället blir hans andra vänner Thalia och Grover och tre andra jägare valda att åka. Dessvärre hindrar ju inte det Percy; precis när de har lämnat lägret rymmer han efter och börjar följa dem på avstånd. Och så börjar äventyret ännu en gång!
Yes, så Percy och hans vänner är åter ute på äventyr igen. Det kan verka tråkigt, att än en gång få läsa om resorna över Amerika i sökandet efter en person eller sak. Men det är det inte tycker jag! Den här boken är som de två tidigare, väldigt rolig och spännande. De nya karaktärerna som introduceras; Bianca, Nico, Zoë och Thalia är intressanta. Percys karaktär är mer utvecklad och man börjar förstå honom mer på andra sätt än man gjorde i första boken. För de som tycker att den här boken verkar tråkig eftersom den i princip handlar om samma saker som de två tidigare (resa genom Amerika och monster) så tycker jag ändå att ni ska prova att läsa vidare. Del fyra och fem i serien är mörkare och mer spännande.
Percy Jackson and the Sea of Monsters
But now, it's needles were yellow. A huge pile of dead ones littered the base of the tree. In the center of the trunk, three feet from the ground, was a puncture mark the size of a bullet hole, oozing green sap.
A sliver of ice ran through my chest. Now I understood why the camp was in danger. The magical borders were failing because Thalia's tree was dying.
Someone had poisoned it.
Om Percy Jackson trodde att livet skulle återgå till lugnet igen - så lugnt livet nu kan vara när man har en grekisk gud till förälder - efter alla händelser han, Annabeth och Grover råkade ut för när han var huvudmisstänkt för att ha stulit Zeus huvudblixt hade han fel. Han återvänder till skolan, men där får han tampas med hemlösa jättekompisar och spela dodgeball med kannibaler. När han får kontakt med Annabeth igen får han reda på vad som har hänt Halvblodslägret medan han har varit borta - Thalias träd som beskyddar lägret har blivit förgiftat och lägermedlemmarna är nu i fara. Dessutom är Grover försvunnen i sin jakt på Pan, och Percy fruktar att han har blivit tillfångatagen, eftersom Grover fortsätter besöka hans drömmar och prata om "Monsterhavet". Ännu mer förvirrande blir det när ännu en lägermedlem blir 'erkänd' som son till Poseidon och Percy har ingen aning om vem som ligger bakom förgiftningen av Thalias träd. Det blir minst sagt mycket att reda ut.
Jag som först hade trott att det skulle bli svårt att få till en bra fortsättning på Percy Jackson and the Lightning-Thief (ni vet, som vissa tvåor brukar floppa), men tji där fick jag. Percy Jackson and the Sea of Monsters eller Percy Jackson och Monsterhavet som den heter på Svenska är minst lika spännande som den första boken i serien. Äventyren är lika spännande, lika roliga (Gud, vissa delar i den här boken var så jäkla roliga. Jag kunde inte sluta skratta) och lika dödsallvarliga. Rick Riordan är så himla bra på att skriva tycker jag. Han lyckas väva in vardagen i den här spännande miljön på något sätt och det är så lätt att identifiera sig med Percy.
Ni som inte har läst fortsättningen på Percy Jackson and the Lightning Thief borde verkligen prova på del två och ni som inte har läst Percy Jackson alls och gillar fantasy/spänning - LÄS PERCY NU! Perfekt sommarläsning såhär i augusti!
Hush, hush - Becca Fitzpatrick
Vee shoved her notebook inside her backpack and ripped the zipper shut. I bit my lip and waved a small farewell. Then I turned slightly, checking out the room behind me. I knew the names of all my classmates ... except one. The transfer. Coach never called on him, and he seemed to prefer it that way. He sat slouched one table back, cool black eyes holding a steady gaze forward. Just like always. I didn't for one moment believe he just sat there, day after day, staring into space. He was thinking something, but instinct told me I probably didn't want to know what.
He set his bio text down on the table and slid into vee's old chair.
I smiled. "Hi. I'm Nora."
His black eyes sliced into me, and the corners of his mouth tilted up. My heart fumbled a beat and in that pause, a feeling of gloomy darkness seemed to slide like a shadow over me. It vanished in an instant, but I was still staring at him. His smile wasn't friendly. It was a smile that spelled trouble. With a promise.
När Nora Grey träffar den mystiska Patch för första gången känner hon en speciell dragning till honom. Han dyker upp på alla möjliga ställen i hennes liv, och trots hans provocerande attityd kan hon inte ignorera den effekt han har på henne. Patch verkar veta allting om Nora, nästan mer än hon själv. Men efter ett antal otäcka händelser är Nora inte längre säker på att hon kan lita på Patch. När hon försöker leta efter svar om Patch förflutna upptäcker hon att hon är mitt i en uråldrig kamp mellan de odödliga och de fallna. Och när hon får reda på vem Patch egentligen är tar hennes liv en tvär vändning.
Det går inte att förneka att den här Hush hush och Twilight är riktade till samma målgrupp. De är otroligt lika med en till synes vanlig tjej som huvudperson. Tjejen träffar en mystisk kille som hon både hatar men ändå dras till. Killen visar sig vara någon alldeles speciell, övernaturlig person och tjejen kommer att hamna mitt uppe i en uråldrig konflikt. Hennes beslut kommer att avgöra allting och de tvingas välja mellan liv och död, för kärlekens skull.
Jag tycker att Hush hush var bättre än Twilight på vissa delar. Den är bättre skriven och mer spännande. Dock tycker jag att världen runtom Twilight är bättre uppbyggd, det känns som att det finns mycket mer eftertanke kring den med familjen Cullen och de andra vampyrklanerna.
Alla som har läst och gillar Twilight borde ge Hush hush en chans. Patch Cipriano är den nya Edward Cullen.
Percy Jackson and the Lightning Thief
"Vänta", sa jag till Keiron. "Vad ni säger är att det finna något sådant som Gud."
"Ja, nåja", sa Keiron. "Gud med stort G är en helt annan sak. Vi ska inte ge oss in på det metafysiska."
"Metafysiska? Men ni pratade ju just om ..."
"Om gudar, i plural. Vilket betyder mäktiga varelser som kontrollerar naturens krafter och människans strävanden. Olympens odödliga gudar. Det är en obetydligare sak."
"Obetydligare!"
"Ja, förvisso. Gudarna vi diskuterade under latinlektionerna."
"Zeus", sa jag. "Hera. Apollon. Ni menar de gudarna."
Och nu hördes det igen - fjärran åskmuller en molnfri dag.
"Unge man", sa mr D, "jag skulle inte vräka mig så nonchalant med de där namnen om jag vore du."
Jo, Percys termin blir inte precis vad han hade väntat sig. Faktiskt så skulle han inte ha trott på det om någon hade berättat i början av terminen om vad som skulle hända. För det förändrade hans liv.
Percy Jackson är ett 'problembarn'. Han har ADHD och dyslexi och han har relegerats från sex olika skolor på sex år. Men han har bestämt sig. Det här året vid Yancy Academy ska han klara sig. Han har lovat sig själv att inte åka fast och bli relegerad ännu en gång, men tyvärr blir det inte riktigt som han har tänkt sig. Hans bäste vän Grover visar sig vara någon helt annan än han hade trott, hans historielärare Mr. Brunner förväntar sig alldeles för mycket av honom och en ilsken mattelärare förvandlar sig till ett monster mitt framför ögonen på honom och vill bara äta upp honom. Nämnde jag att det var någonting underligt som pågick?
Hur som helst. Percy blir efter några incidenter placerad på en "sommarkoloni" kallad Halvblodslägret. Han får förklarat för sig att mytologin är högst verklig och att de olympiska gudarna existerar. Alla barn på lägret är likt honom halva gudar och halva människor. Men vem som är Percys far är ännu inte fastställt. Och redan efter någon vecka får han sitt första uppdrag av Keiron. Zeus huvudblixt har blivit stulen och om den inte återlämnas innan sommarsolståndet kommer ett tredje världskrig mellan olympierna att bryta ut. Och det visar sig att Percy och hans vänner Grover Underwood och Annabeth Chase är de enda som kan föra tillbaka Zeus huvudblixt och ställa allt till rätta.
Under den långa perioden då den här bloggen har varit nerlagd så har jag läst en del böcker. Percy Jackson är en av dom, och jag måste erkänna att Rick Riordan hittade det bästa sättet att fånga mig som läsare. Percy Jackson toppar nu listan över bästa bokserier tillsammans med Harry Potter och Imorgon när kriget kom - och den listan är inte lätt att komma in på, kan jag säga. Som jag har förstått är Percy Jackson's målgrupp lite yngre än mig, men jag ser inte det som något hinder att läsa boken. Tänk hur många som inte var i den riktade målgruppen för Harry Potter som ändå har läst och älskar böckerna! Percy är hur som helst en mysig karaktär. Jag älskar sättet han kommenterar händelseförloppet, för bakom varenda liten sarkastisk och rolig kommentar ligger det ändå tyngd. Som något sorts dolt budskap. Jag tycker om de andra karaktärerna också, speciellt Grover och Annabeth. Och Riordans sätt att beskriva gudarna kan verka förlöjligande, men jag tycker bara att det är mäktigt. För precis som med Percys kommentarer så är det något viktigt i dom. Någonting som jag tror gör boken så bra som den faktiskt är. Boken är spännande, den har sina delar av ledtrådar till romantik, och den grekiska mytologin som slår in lite här och var (faktiskt ganska ofta, haf jag märkt) är också kul och annorlunda.
Varför sade ingen åt mig att läsa Percy Jackson tidigare? Trots att jag är rätt sen så är jag ändå tidigare än andra. Den första boken kommer på bio nu i februari, så håll utkik! Chris Columbus, som förövrigt har regisserat TVÅ Harry Potterfilmer, Ensam hemma-filmerna och ET(?) har fört Percy på bioduken som snygga Logan Lerman. Jag kommer att sitta bänkad på premiären, det kan ni vara säkra på.
MEN. I fear, och det här är faktiskt seriöst, att det ska bli någon twilight-liknande hysteri. Förmodligen kommer alla skratta åt mina misstankar om någon månad då vi får bevis för att det inte alls blev så, men jag är ändå rädd för det där. Percy Jackson ska inte bli någon hysteri. Det ska inte vara det nya "Innet" att ha läst Percy. Och Logan Lerman ska inte bli suktad av efter massa fjortisar som tycker om honom just för att de ska tycka om honom. So go on. Skratta åt mig. Jag kommer bli så lycklig om Percy inte blir nya Twilight. Så. Lycklig.
Författare: Rick Riordan
Sidor: 420 (OBS! Min svenska upplaga.)
Roligaste kapitlet: En gud bjuder oss på cheeseburgare
I skymningens land
Fi plockade entusiastiskt till sig mängder av konservburkar. "Vänta lite", viskade jag. "Du kommer inte att kunna bära alla de där." Jag tog över en del och gav några till Gavin. Jag stoppade också ner en massa påsar med polenta, torkade ärtor, borlotti-, cannalini- och kidneybönor. Och sedan ett dussin paket rissnacks, några paket spaghetti och lite annat smått och gott.
Vi var där bara sex, kanske åtta minuter. När vi rusade mot fönstret tog jag lite färsk frukt i förbifarten och gav till Homer och Gavin. Och det kändes bra när jag såg att Fi samlade ihop en del grönsaker från några röda plasthyllor vid mikron. Det kunde inte vara bättre, tänkte jag. Det här har verkligen gått bra.
Det var precis i det ögonblicket som dörren slängdes upp.
Den sjätte delen i serien blir det nu då. Tonåringarna sitter efter attacken mot flygfältet fortfarande kvar i Stratton. I Ellies farmors gamla lägenhet kan de finna lugn och ro, mat och en plats att vila upp sig på. Men det är något som stör deras situation; nämligen en grupp barn som härjar i staden. Ellie försöker försiktigt närma sig dem, men de är väldigt tillbakadragna, och när de går på för nära inpå deras revir så ryter de till och tränger bort dem. Mitt under alla Ellies försök (De andra har gett upp) så hamnar hon under en liten attack och måste rädda sina vänner och fem av barnen. Tillsammans tar de sig bort mot Tailor's Stitch, men barnen är trötta, hungriga och motsträviga. Plötsligt försvinner barnen spårlöst och flera dagar måste vännerna leta efter dem. Men det blir svårare än vad de tror.
Boken handlar igen om Ellie och hennes vänner. Man kan lätt tro att jag har börjat tröttna på dem - men det har jag inte! Karaktärerna blir faktiskt djupare för varje bok. Förutom Ellie dårå, hon har alltid varit djup. Jag känner att jag alltid upprepar mig om mina personliga åsikter om böckerna i den här serien. Men den är verkligen jättebra! I skymningens land så kommer vi tillbaka till våra hemmiljöer i helvetet och vi får se andra sidor av Ellie, Lee, Kevin, Fi och Homer när de får handskas med en grupp barn. Intressant och väldigt härligt häftig cliffhanger i slutet. Jag ska börja direkt med På andra sidan gryningen.
Författare: John Marsden
Utgivningsår: 1998
Övrigt: -
Ev. Orginaltitel: The night is for Hunting
Mitt betyg: 9/10 - Extremt bra.
Död Zon
Johnny Smith är en ung kille som efter en kväll på tivoli är med i en bilolycka och hamnar i koma. Först fem år senare vaknar han upp. Hans muskler har förtvinat och framför honom ligger flera operationer och träning för att komma tillbaka och kunna leva och fungera som en människa igen. Han har klarat sig oerhört bra från olyckan, men ett område i hjärnan som Johnny kallar "Den döda zonen" har förstörts. Vissa saker som han tänker på kan han inte föreställa sig. Som att väga upp för att den döda zonen inte fungerar så har andra delar av hans hjärna blivit hyperaktiva. Johnny Smith kan nu förutspå framtiden och veta saker om personer bara genom att nudda dem. Samtidigt som Johnny försöker komma undan pressen som är intresserade av mannen-som-med-mediala-krafter-som-låg-i-koma-i-fyra-år så träffar Johnny en man som är ny och försöker ta sig in i politiken. Johnny VET att den här mannen någon gång kommer bli president och styra landet in i ett tredje världskrig.
Boken var jättebra. Det här är den första Stephen King-bok som jag läser och nu vet jag att King är att räkna med! Det som var negativt med boken var att jag tröttnade ibland. King skriver paralell-handling för att få alla röda trådar gå ihop till en i slutet. Det gör att man lätt tröttnar på en karaktär när någon annan är mer intressant. Trots att jag ibland lade ifrån mig boken för att "Åhnej, nu kommer femtio sidor om honom" så är boken lika bra rakt igenom. Det är mest efteråt som man förstår varför han hade med de där bitarna som kändes sega att läsa. Det positiva med boken var spännignen. Jag älskar såna här böcker, jag hade ingen aning om hur det skulle sluta. Många vändningar blev det och det är bra!
"Om du kunde åka tillbaka till 1932, skulle du döda Hitler då?"
- Johnny Smith
Författare: Stephen King
Utgivningsår: 1979
Övrigt: Filmatiserades första gången 1983
Ev. Orginaltitel: The Dead Zone
Mitt betyg: 8/10 - härligt spännande story, men ibland jobbiga hopp i paralellhandling.
Här verkar vara någon sorts trailer till den gamla filmatiseringen.
