Den här sommaren kommer att bli den värsta, både för Meg och Micaela. Det hela börjar med att Micaelas mormor blir sjuk och när hennes mamma ska hjälpa henne så måste Micaela själv vara någon annanstans och bo. Meg, blir valet. Meg som bor ute på landet, som tar hand om sin mamma och hjälper henne med vardagssysslorna. Men Micaela tycker att Meg är otroligt tråkig, alldeles för mogen, oroar sig för allt och inte har någon humor. Meg tycker inte heller om Micaela just för att hon är så sprallig, omogen, motsäger det mesta, är slarvig och bara hittar på massor med taskiga bus mot henne. Micaela däremot försöker se situationen från den ljusa sidan, och hon har upptäckt en kille som Meg är kär i. Hon gör allt för att de två ska träffas och bli ett par, men allting slutar i katastrof. Kommer Meg någonsin att förlåta Micaela?

CS Adler är en känd barnboks författare och jag rekommenderar hennes verk till kanske barn i 8-13 års åldern. Men självklart kan ju vem som helst läsa dem. Meg och Micaela är två tjejer, men jag tycker inte att deras karaktärer är särskilt roliga. Visst förstår man hur de är och så, men de är inga som jag kommer att komma ihåg. Parallelhandlingen går mellan Meg och Micaela. Trots att jag inte är så jätteförtjust i liknande ungdomsböcker, så håller den här måttet iallafall. Historien är rolig, och jag fick mig ett gott skratt ett par gånger.

- Det är verkligen öde här, sa jag.
- Ja, sa Meg och lät plötsligt entusiastisk. Och det är aldrig likadant.
- Är det mycket folk här ibland, menar du?
- Jag menar att när det är ebb ser man massor av sandpipare och måsar som söker efter mat och när det är flod når vattnet till och med upp till den där muren ibland. Vinden och solen och molnen gör att det aldrig ser riktigt likadant ut här ... Solen går ner där borta, avslutade hon och pekade.
- Jaha, sa jag förbryllad över att någon kunde tycka så mycket om en plats där det inte fanns en Coca-Colaautomat.

Författare: C.S. Adler
Utgivningsår: 1991
Övrigt: -
Ev. orginaltitel: Mismatched Summer
Mitt betyg: 5/10 helt okej men ingen bok som jag skulle rekommendera något särskilt.

Efter befrielsen från Stratton blev Ellie och hennes vänner räddade och förda i säkerhet till Nya Zealand. Där försöker de komma tillbaka till det normala - men någonting trycker på insidan, någonting som de behöver göra. Deras familjer är fortfarande kvar i Wirrawee. Efter sex månader i 'the kiwis' omhändertagande så deklarerar Coloney Finley att de måste gå tillbaka. Uppdraget för Ellie och de andra gäller att guida kiwi-soldaterna inpå krigszonen och förbereda en attack mot Wirrawees flygplats (som har blivit otroligt viktig sedan sprängningen vid Cobblers Bay). Men någonting händer, och kiwisarna kommer inte tillbaka. Återigen är det upp till Ellie, Homer, Fi, Kevin och Lee att ta sig helskinnade ut ur Wirrawee och samtidigt försöka klara av attacken på egen hand. Men det går inte riktigt som de hade räknat med...

In Darkness Be My Friend, John Marsden takes us back to Hell.
Jag älskar John Marsden. Han är en otroligt bra författare, i alla fall när det gäller att komma på spännande och bra plots - handlingar. Darkness be my friend är den engelska fjärde delen i serien på sju böcker och den håller självklart måttet! Marsden skriver trovärdigt, han får mig att tro på tonåringarna. Ellie, Lee, Homer, Fi och Kevin är verkliga. Jag håller redan nu på att tjata på kompisarna att läsa böckerna; de får jättegärna låna av mig! Jag rekommenderar boken till alla. Den är helt underbar och jag känner att jag håller på att få slut på adjektiv.

If they hadn't been there, if they'd been safe in New Zealand, for example, would I still have agreed to go back? It was a horrible question and one I'm glad I didn't have to answer. But all the same, I think I knew deep down what the answer would be. Sometimes, there's really only one answer.

Författare: John Marsden
Utgivningsår: 1996
Övrigt: Svenska - Nu är mörkrets tid
Ev. orginaltitel: -
Mitt betyg: 8/10 Lite synd att det inte var lika mycket på i kriget som vanligt, men Marsden lyckas ändå.

Johnny Smith är en ung kille som efter en kväll på tivoli är med i en bilolycka och hamnar i koma. Först fem år senare vaknar han upp. Hans muskler har förtvinat och framför honom ligger flera operationer och träning för att komma tillbaka och kunna leva och fungera som en människa igen. Han har klarat sig oerhört bra från olyckan, men ett område i hjärnan som Johnny kallar "Den döda zonen" har förstörts. Vissa saker som han tänker på kan han inte föreställa sig. Som att väga upp för att den döda zonen inte fungerar så har andra delar av hans hjärna blivit hyperaktiva. Johnny Smith kan nu förutspå framtiden och veta saker om personer bara genom att nudda dem. Samtidigt som Johnny försöker komma undan pressen som är intresserade av mannen-som-med-mediala-krafter-som-låg-i-koma-i-fyra-år så träffar Johnny en man som är ny och försöker ta sig in i politiken. Johnny VET att den här mannen någon gång kommer bli president och styra landet in i ett tredje världskrig.

Boken var jättebra. Det här är den första Stephen King-bok som jag läser och nu vet jag att King är att räkna med! Det som var negativt med boken var att jag tröttnade ibland. King skriver paralell-handling för att få alla röda trådar gå ihop till en i slutet. Det gör att man lätt tröttnar på en karaktär när någon annan är mer intressant. Trots att jag ibland lade ifrån mig boken för att "Åhnej, nu kommer femtio sidor om honom" så är boken lika bra rakt igenom. Det är mest efteråt som man förstår varför han hade med de där bitarna som kändes sega att läsa. Det positiva med boken var spännignen. Jag älskar såna här böcker, jag hade ingen aning om hur det skulle sluta. Många vändningar blev det och det är bra!

"Om du kunde åka tillbaka till 1932, skulle du döda Hitler då?"
     - Johnny Smith

Författare: Stephen King
Utgivningsår: 1979
Övrigt: Filmatiserades första gången 1983
Ev. Orginaltitel: The Dead Zone
Mitt betyg: 8/10 - härligt spännande story, men ibland jobbiga hopp i paralellhandling.

Här verkar vara någon sorts trailer till den gamla filmatiseringen.