Romanen börjar med en kort prolog ”Långt senare” som lämnar mig som läsare med många frågor. Den är väldigt öppen och jag får inte veta många detaljer om vad det är som pågår, bara huvudpersonens tankar och små ledtrådar till vad som hände innan ”Långt senare”. Kort sagt blir jag fundersam och vill veta varför huvudpersonen befinner sig där han är och vad det är han ska göra.
Jag får snabbt en bild av vem sjuttonårige Mauritz är. Han är tonåringen på väg in till de vuxnas värld, som inte riktigt vet vilken väg han ska ta - han är rebellen som har svårt att få de vuxna att förstå sig på hans världsuppfattning, och han är grabben som bara vill bort från Kumla, Sveriges håla, och upptäcka världen. Han tycker helt enkelt inte att han passar in. Mauritz blandar sina tankar med strofer från engelska låttexter och citat från de kändisar han ser upp till. Mauritz tampas också med kärleksproblem. Han är förälskad i barndomsvännen Signhild, som bor i huset mittemot. Han drömmer om att ta hennes hand och att de tillsammans ska upptäcka världen och leva lyckliga i alla sina dagar.
Då börjar saker och ting ske i Kumla. En dag när Signhild kommer hem finner hon sin far med avhugget huvud i sovrummet. Han har blivit mördad och eftersom hennes far inte hade några fiender så vet ingen vart misstankarna ska riktas. Vem är egentligen inackorderingen som dök upp i Kekkonen-Bolegohushållet endast några dagar innan mordet? Ryktena cirkulerar snabbare än vinden i den lilla byn Kumla. Vissa reagerar på hur lätt Signhilds mor, Ester Bolego, reagerar på mannens död. Det ryktas att hon har en okänd älskare och att förhållandet med Signhilds far inte var så bra som det verkade.
Mitt i all uppståndelse tar Mauritz tillfället i akt och tar kontakt med Signhild. Eftersom Signhild har svåra problem hemma efter allt som har hänt finner hon tröst av att prata med Mauritz. Under sommaren då den här boken utspelar sig utvecklas deras vänskap till ett förhållande och som läsare får man betrakta hur Mauritz växer i sig själv. Han blir en starkare person.

Boken var bra. Även om jag tyckte att grundhistorien var lite långsam så förgyllde de djupa karaktärerna sidorna. Både Signhild och Mauritz känns trovärdiga och väl genomtänkta. Jag tycker att händelseförloppet var bra anpassat och de ställen där författaren kapade berättelsen mellan prolog och epilog var spännande. Den här boken fick upp mina ögon för deckare, som jag tidigare inte haft så höga förhoppningar på. Håkan Nesser visar att det kan finnas mycket mer än bara fallet att visa i en deckare. En berättelse kan vara hur bra som helst, men det är trovärdigheten i karaktärerna som spelar störst roll. Jag kommer definitivt att läsa mer av Håkan Nesser.