Penelopiaden - Margaret Atwood
Nu när jag är död vet jag allt. Det var i alla fall det jag hade tänkt, men som så mycket annat jag hade tänkt blev det inte verklighet. Ryktesvägen har jag fått veta några få saker som jag inte förut visste. Jag behöver kanske inte säga att det här var ett alltför högt pris att betala för att stilla min nyfikenhet.
Sedan jag dog - sedan jag uppnådde detta benlösa, läpplösa, barmlösa tillstånd - har jag fått reda på saker jag helst inte velat veta, som man gör när man står och lyssnar utanför fönster eller öppnar andras brev. Ni kanske tror att ni vill läsa andras tankar? Tänk en gång till.
Vad hände egentligen med Penelope, Odyssevs fru?
I den här boken följer vi Penelope som nu är fast i dödsriket. Hon blickar tillbaka på sitt liv och man får läsa och lära sig mer om henne. Margaret Atwoods bok är som en feministisk skildring av den kända Odysséen där vi får veta mycket om Penelope, som är en sån karaktär som har mycket att berätta och inte får rättvist med plats i rampljuset. Det här är berättelsen om hur Penelope träffade Odyssevs, vad hon tyckte om honom, hennes liv med pigorna och friarna under de tjugo åren Odyssevs var borta och hennes reaktion när hennes man kom tillbaka och avrättade alla tolv pigorna.
Jag hade lite svårt att ta till mig den här boken, jag förstod inte hela tiden vad som hände med friarna och de tolv pigorna, men nu när jag har läst lite fler summeringar på nätet så förstår jag boken mer. Jag tycker att det var en helt okej historia, inte särskilt intressant egentligen. Det som däremot får upp mitt intresse är den grekiska mytologin som jag lägger märke till här och där! Jag är lite förtjust i den efter att ha läst Percy Jackson. Historien om Penelope gör det också mycket lättare för mig att förstå historien om Odyssevs, historien som skolan försökte lära oss men som jag tyckte var för krånglig. Den här boken tar upp historien på ett mer intressant sätt och jag vill gärna läsa mer om Odyssevs/Penelope. Jag är glad att jag läste den, och de som har problem med att förstå Odysséen kan också pröva den här boken.
Sedan jag dog - sedan jag uppnådde detta benlösa, läpplösa, barmlösa tillstånd - har jag fått reda på saker jag helst inte velat veta, som man gör när man står och lyssnar utanför fönster eller öppnar andras brev. Ni kanske tror att ni vill läsa andras tankar? Tänk en gång till.
Vad hände egentligen med Penelope, Odyssevs fru?
I den här boken följer vi Penelope som nu är fast i dödsriket. Hon blickar tillbaka på sitt liv och man får läsa och lära sig mer om henne. Margaret Atwoods bok är som en feministisk skildring av den kända Odysséen där vi får veta mycket om Penelope, som är en sån karaktär som har mycket att berätta och inte får rättvist med plats i rampljuset. Det här är berättelsen om hur Penelope träffade Odyssevs, vad hon tyckte om honom, hennes liv med pigorna och friarna under de tjugo åren Odyssevs var borta och hennes reaktion när hennes man kom tillbaka och avrättade alla tolv pigorna.
Jag hade lite svårt att ta till mig den här boken, jag förstod inte hela tiden vad som hände med friarna och de tolv pigorna, men nu när jag har läst lite fler summeringar på nätet så förstår jag boken mer. Jag tycker att det var en helt okej historia, inte särskilt intressant egentligen. Det som däremot får upp mitt intresse är den grekiska mytologin som jag lägger märke till här och där! Jag är lite förtjust i den efter att ha läst Percy Jackson. Historien om Penelope gör det också mycket lättare för mig att förstå historien om Odyssevs, historien som skolan försökte lära oss men som jag tyckte var för krånglig. Den här boken tar upp historien på ett mer intressant sätt och jag vill gärna läsa mer om Odyssevs/Penelope. Jag är glad att jag läste den, och de som har problem med att förstå Odysséen kan också pröva den här boken.
