Jag tänkte att jag gärna skulle fortsätta den här promenaden i hundra mil eller så. Ett par veckor. Ett år eller ett helt liv, bara gå och gå med en beskyddande arm över Signhilds axlar och rygg... bort från detta Kumla, bort från halshuggare och torvmossar och allsköns plattforade närkingar. Ut i världen, London, San Fransisco, Copacabana, Père-Lachaisekyrkogården i Paris eller vad den hette och Babylons hängande trädgårdar. Allt, allt skulle vi ta oss fram till och uppleva tillsammans. A Day in the Life fast tvärtom, så att säga.

Romanen börjar med en kort prolog ”Långt senare” som lämnar mig som läsare med många frågor. Den är väldigt öppen och jag får inte veta många detaljer om vad det är som pågår, bara huvudpersonens tankar och små ledtrådar till vad som hände innan ”Långt senare”. Kort sagt blir jag fundersam och vill veta varför huvudpersonen befinner sig där han är och vad det är han ska göra.
Jag får snabbt en bild av vem sjuttonårige Mauritz är. Han är tonåringen på väg in till de vuxnas värld, som inte riktigt vet vilken väg han ska ta - han är rebellen som har svårt att få de vuxna att förstå sig på hans världsuppfattning, och han är grabben som bara vill bort från Kumla, Sveriges håla, och upptäcka världen. Han tycker helt enkelt inte att han passar in. Mauritz blandar sina tankar med strofer från engelska låttexter och citat från de kändisar han ser upp till. Mauritz tampas också med kärleksproblem. Han är förälskad i barndomsvännen Signhild, som bor i huset mittemot. Han drömmer om att ta hennes hand och att de tillsammans ska upptäcka världen och leva lyckliga i alla sina dagar.
Då börjar saker och ting ske i Kumla. En dag när Signhild kommer hem finner hon sin far med avhugget huvud i sovrummet. Han har blivit mördad och eftersom hennes far inte hade några fiender så vet ingen vart misstankarna ska riktas. Vem är egentligen inackorderingen som dök upp i Kekkonen-Bolegohushållet endast några dagar innan mordet? Ryktena cirkulerar snabbare än vinden i den lilla byn Kumla. Vissa reagerar på hur lätt Signhilds mor, Ester Bolego, reagerar på mannens död. Det ryktas att hon har en okänd älskare och att förhållandet med Signhilds far inte var så bra som det verkade.
Mitt i all uppståndelse tar Mauritz tillfället i akt och tar kontakt med Signhild. Eftersom Signhild har svåra problem hemma efter allt som har hänt finner hon tröst av att prata med Mauritz. Under sommaren då den här boken utspelar sig utvecklas deras vänskap till ett förhållande och som läsare får man betrakta hur Mauritz växer i sig själv. Han blir en starkare person.

Boken var bra. Även om jag tyckte att grundhistorien var lite långsam så förgyllde de djupa karaktärerna sidorna. Både Signhild och Mauritz känns trovärdiga och väl genomtänkta. Jag tycker att händelseförloppet var bra anpassat och de ställen där författaren kapade berättelsen mellan prolog och epilog var spännande. Den här boken fick upp mina ögon för deckare, som jag tidigare inte haft så höga förhoppningar på. Håkan Nesser visar att det kan finnas mycket mer än bara fallet att visa i en deckare. En berättelse kan vara hur bra som helst, men det är trovärdigheten i karaktärerna som spelar störst roll. Jag kommer definitivt att läsa mer av Håkan Nesser.

I stood in the middle of the cabin, listening to the gurgle of the saltwater fountain and the ocean waves outside.
Nico was alive. He was trying to bring his sister back from the dead. And I had a feeling I knew what soul he wanted to exchange - someone who had cheated death. Vengeance.
Nico di Angelo would come looking for me.



Percy förväntar sig inte att kunna koppla av ett längre tag - vid det häg laget har han lärt sig att man alltid råkar i knipa när man är halvblod. Och när han tvingas rymma från ett par monster på sin nya skola med den minst sagt udda Rachel Elizabeth Dare vet han att äventyret är igång igen. När han kommer tillbaka till Halvblodslägret har antalet lägermedlemmar minskat drastiskt. Många har blivit dödade, försvunnit eller gått över till den andra sidan. Efter att monstrena på Percys skola nämnde Lukes planer på att attackera lägret börjar alla fundera och förbereda sig för allt möjligt som kan hända. Kriget mellan Titanerna och Gudarna väntar runt nästa hörn och allting står på sin spets. När Annabeth och Percy snubblar över en ingång till den magiska labyrinten ger de sig ut på en resa med Grover och Tyson.

Den här boken är mörkare än de andra i serien. Först tyckte jag att den var lite seg, för det var svårt att förstå vad som hände i labyrinten, men senare blev det tydligare. Jag tycker om den här boken för den har mer mytologi i sig än de andra böckerna. Vi får träffa bland annat Hera, Janus och Hefaistos. Även den här boken är fylld av sarkasm och perfekta kommentarer och det är det jag gillar med Percy. Man lär känna honom riktigt bra.

Min favoritscen är i slutet av boken, när Percy får besök på sin födelsedag, kan jag ju bara säga :D

   Händerna som rörde sig över sadeln hejdade sig plötsligt. Han hade hört mig. Jag försökte ropa, men allt som hördes genom näsduken var gnnh, gnnh.
   Jag dunkade med fötterna mot golvet.
   "Är det någon där?" ropade Jesse.
   Jag dunkade igen.
   Den här gången ropade han inte. I stället började han klättra uppför stegen till loftet. Jag hörde hur den knakade under hans vikt.
   Hans vikt. Jesse hade vikt.
   Och så såg jag hans händer - hans stora, brunbrända kompetenta händer - på det översta steget och en sekund senare hans huvud ...
   Jag slutade andas.
   För det var han. Det var Jesse.



Paul har avslöjat sina planer för Suzie. Skiftare kan resa i tiden. Han tänker resa tillbaka i tiden och rädda Jesse från att bli mördad. Suzie blir alldeles skräckslagen och berättar för fader Dominic, dr Slaski och sin pappa, men de alla tycker att det är bara är en god handling från Pauls sida. De fattar inte! om Jesse inte dör så kommer han och Suzie aldrig att träffas. Till hennes lycka så kommer Paul inte att kunna resa tillbaka till Jesses tid eftersom han behöver ett föremål från den personen man ska besöka - och det har inte Paul. Men lyckan försvinner snabbt när Paul får tag i ett smycke som har tillhört Diego. Jesses mördare. Paul tänker resa tillbaka i tiden och mörda Diego, så att han inte kan mörda Jesse. Suzie hamnar direkt efter honom. Hon måste hindra Paul från att hindra Diego att döda sin flickvän. Men var är rätt och fel egentligen? Är Jesse villig att dö för deras kärlek?

Åh, jag är så glad. För slutet var helt okej! Faktiskt rätt bra. Gulligt liksom! Jag är nämligen allergisk mot dåliga slut, speciellt på långa serier. Den här boken var bra, jag trodde att det skulle bli min nya favorit i serien, men jag måste fortfarande hålla mig till att femman är bäst. Men den här är spännande också, och framför allt mycket vacker och söt. Därför gillar jag den. Nackdelen var att det tog ganska lång tid innan någonting hände, tycker jag.

Författare: Meg Cabot
Övrigt: Del 6 av 6

The noise of a Helicopter at night fills the whole world. (Har inte boken här, bättre citat kommer)



Efter det senaste meddelandet från Coloney Finley så väntar tonåringarna på en leverans från Nya Zealand. Med nya förråd av mat, saker och vapen så förbereder de sig för den stora dagen D då alla gerillagrupper och Nya Zealand ska attackera. Slutet på kriget är nära nu och det gäller allt eller inget. Vid en attack skiljs Ellie och vännerna åt. Hur ska de nu klara sig? Kommer de överleva kriget?

Den här boken är då den sjunde och sista i serien. Den var mycket tjockare än de andra och den var super! Eftersom Ellie och de andra skiljs åt så får man se helt andra miljöer och andra känslor som man inte fick tidigare. Den här boken är mer spännande, mer actionfylld och mer sorglig än de andra och jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den. Jag tror att jag läste ut den på kanske tre dagar... vilket säger en hel del! För de som fortfarande inte har fattat budskapet: LÄS IMORGON NÄR KRIGET KOM. :) John Marsden är awesome.

Författare: John Marsden
Utgivningsår: 2000
Övrigt: -
Ev. Orginaltitel: On the other side of Dawn
Mitt betyg: 9/10 - Jag älskar böcker som man inte kan lägga ifrån sig. På andra sidan gryningen är underbart fantastiskt spännande så adjektiven inte räcker. Tack.

Den här passar för Ellie och Lee i Tomorrow when the war began.