"Vänta", sa jag till Keiron. "Vad ni säger är att det finna något sådant som Gud."
   "Ja, nåja", sa Keiron. "Gud med stort G är en helt annan sak. Vi ska inte ge oss in på det metafysiska."
   "Metafysiska? Men ni pratade ju just om ..."
   "Om gudar, i plural. Vilket betyder mäktiga varelser som kontrollerar naturens krafter och människans strävanden. Olympens odödliga gudar. Det är en obetydligare sak."
   "Obetydligare!"
   "Ja, förvisso. Gudarna vi diskuterade under latinlektionerna."
   "Zeus", sa jag. "Hera. Apollon. Ni menar de gudarna."
   Och nu hördes det igen - fjärran åskmuller en molnfri dag.
   "Unge man", sa mr D, "jag skulle inte vräka mig så nonchalant med de där namnen om jag vore du."

Jo, Percys termin blir inte precis vad han hade väntat sig. Faktiskt så skulle han inte ha trott på det om någon hade berättat i början av terminen om vad som skulle hända. För det förändrade hans liv.
Percy Jackson är ett 'problembarn'. Han har ADHD och dyslexi och han har relegerats från sex olika skolor på sex år. Men han har bestämt sig. Det här året vid Yancy Academy ska han klara sig. Han har lovat sig själv att inte åka fast och bli relegerad ännu en gång, men tyvärr blir det inte riktigt som han har tänkt sig. Hans bäste vän Grover visar sig vara någon helt annan än han hade trott, hans historielärare Mr. Brunner förväntar sig alldeles för mycket av honom och en ilsken mattelärare förvandlar sig till ett monster mitt framför ögonen på honom och vill bara äta upp honom. Nämnde jag att det var någonting underligt som pågick?
Hur som helst. Percy blir efter några incidenter placerad på en "sommarkoloni" kallad Halvblodslägret. Han får förklarat för sig att mytologin är högst verklig och att de olympiska gudarna existerar. Alla barn på lägret är likt honom halva gudar och halva människor. Men vem som är Percys far är ännu inte fastställt. Och redan efter någon vecka får han sitt första uppdrag av Keiron. Zeus huvudblixt har blivit stulen och om den inte återlämnas innan sommarsolståndet kommer ett tredje världskrig mellan olympierna att bryta ut. Och det visar sig att Percy och hans vänner Grover Underwood och Annabeth Chase är de enda som kan föra tillbaka Zeus huvudblixt och ställa allt till rätta.

Under den långa perioden då den här bloggen har varit nerlagd så har jag läst en del böcker. Percy Jackson är en av dom, och jag måste erkänna att Rick Riordan hittade det bästa sättet att fånga mig som läsare. Percy Jackson toppar nu listan över bästa bokserier tillsammans med Harry Potter och Imorgon när kriget kom - och den listan är inte lätt att komma in på, kan jag säga. Som jag har förstått är Percy Jackson's målgrupp lite yngre än mig, men jag ser inte det som något hinder att läsa boken. Tänk hur många som inte var i den riktade målgruppen för Harry Potter som ändå har läst och älskar böckerna! Percy är hur som helst en mysig karaktär. Jag älskar sättet han kommenterar händelseförloppet, för bakom varenda liten sarkastisk och rolig kommentar ligger det ändå tyngd. Som något sorts dolt budskap. Jag tycker om de andra karaktärerna också, speciellt Grover och Annabeth. Och Riordans sätt att beskriva gudarna kan verka förlöjligande, men jag tycker bara att det är mäktigt. För precis som med Percys kommentarer så är det något viktigt i dom. Någonting som jag tror gör boken så bra som den faktiskt är. Boken är spännande, den har sina delar av ledtrådar till romantik, och den grekiska mytologin som slår in lite här och var (faktiskt ganska ofta, haf jag märkt) är också kul och annorlunda.

Varför sade ingen åt mig att läsa Percy Jackson tidigare? Trots att jag är rätt sen så är jag ändå tidigare än andra. Den första boken kommer på bio nu i februari, så håll utkik! Chris Columbus, som förövrigt har regisserat TVÅ Harry Potterfilmer, Ensam hemma-filmerna och ET(?) har fört Percy på bioduken som snygga Logan Lerman. Jag kommer att sitta bänkad på premiären, det kan ni vara säkra på.
MEN. I fear, och det här är faktiskt seriöst, att det ska bli någon twilight-liknande hysteri. Förmodligen kommer alla skratta åt mina misstankar om någon månad då vi får bevis för att det inte alls blev så, men jag är ändå rädd för det där. Percy Jackson ska inte bli någon hysteri. Det ska inte vara det nya "Innet" att ha läst Percy. Och Logan Lerman ska inte bli suktad av efter massa fjortisar som tycker om honom just för att de ska tycka om honom. So go on. Skratta åt mig. Jag kommer bli så lycklig om Percy inte blir nya Twilight. Så. Lycklig.

Författare: Rick Riordan
Sidor: 420 (OBS! Min svenska upplaga.)
Roligaste kapitlet: En gud bjuder oss på cheeseburgare