Percy Jackson and the Battle of the Labyrinth

I stood in the middle of the cabin, listening to the gurgle of the saltwater fountain and the ocean waves outside.
Nico was alive. He was trying to bring his sister back from the dead. And I had a feeling I knew what soul he wanted to exchange - someone who had cheated death. Vengeance.
Nico di Angelo would come looking for me.


http://universoliterario.files.wordpress.com/2010/03/battle-of-the-labyrinth.jpg

Percy förväntar sig inte att kunna koppla av ett längre tag - vid det häg laget har han lärt sig att man alltid råkar i knipa när man är halvblod. Och när han tvingas rymma från ett par monster på sin nya skola med den minst sagt udda Rachel Elizabeth Dare vet han att äventyret är igång igen. När han kommer tillbaka till Halvblodslägret har antalet lägermedlemmar minskat drastiskt. Många har blivit dödade, försvunnit eller gått över till den andra sidan. Efter att monstrena på Percys skola nämnde Lukes planer på att attackera lägret börjar alla fundera och förbereda sig för allt möjligt som kan hända. Kriget mellan Titanerna och Gudarna väntar runt nästa hörn och allting står på sin spets. När Annabeth och Percy snubblar över en ingång till den magiska labyrinten ger de sig ut på en resa med Grover och Tyson.

Den här boken är mörkare än de andra i serien. Först tyckte jag att den var lite seg, för det var svårt att förstå vad som hände i labyrinten, men senare blev det tydligare. Jag tycker om den här boken för den har mer mytologi i sig än de andra böckerna. Vi får träffa bland annat Hera, Janus och Hefaistos. Även den här boken är fylld av sarkasm och perfekta kommentarer och det är det jag gillar med Percy. Man lär känna honom riktigt bra.

Min favoritscen är i slutet av boken, när Percy får besök på sin födelsedag, kan jag ju bara säga :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0