Raseri - Stephen King

   "...Så ni förstår, att även om man ökar antalet variabler, så förändras aldrig själva axiomen. Till exempel..."
   Fröken Underwood tittade misstänksamt upp, och sköt upp harlekinglasögonen på näsan. "Har du tillstånd från expeditionen att komma hit, Decker?"
   "Ja", sa jag och drog fram pistolen ur bältet. Jag var inte ens säker på att den var laddad förrän den brann av. Jag sköt henne i huvudet. Jag är säker på att fröken Underwood aldrig fattade vad som hände. Hon föll sidlänges över katedern och tumlade sedan ned på golvet och den där misstänksammma minen lämnade aldrig hennes ansikte.



Charlie Decker är huvudpersonen i Stephen Kings bok "Raseri". Han går i High School och är till synes en helt vanlig kille, dock med en ganska otäck barndom. Han lyckas dock hålla sig samman, men en dag brister det. Han kliver in i sitt klassrum och innan hans lärarinna hinner reagera är hon död. Charlie har skjutit henne. Snart är alla stadens poliser utanför den evakuerade skolan. Och Charlie, han håller sin klass som gisslan. Samtidigt som han terroriserar lärarna utspelar sig ett drama innanför klassrummets väggar och tidigare otalade händelser och hemligheter tas upp. Stämningen är spänd, men en sak är säker: Relationerna inom klassen kommer aldrig att vara desamma igen.

Jag valde att läsa en King bok igen. Hurra! Det blev den smalaste av de alla, lite som uppvärmning inför nästa. Raseri var bra. Vissa kapitel i boken är återblickar på Charlie Deckers barndom, och de kan vara lite tråkiga till och från. Men vissa är bra. Sammanlagt så tycker jag om boken. Trots att den handlar om ett sådant främmande och otäckt område som skolskjutningar.

Jag fick till exempel höra att den här boken har slutat tryckas. Stephen King satte stopp för det efter att det upptäcktes att en elev som hade utfört en skolskjutning i USA hade den här boken i sitt skåp, och att en annan elev hade citerat boken innan han skjöt sin lärare. Det är lite läskigt tycker jag ... Jag har mitt eget exemplar, och det ska jag vara rädd om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0