Every camper knew the story behind the tree. Six years ago, Grover, Annabeth, and two other demigods named Thalia and Luke had come to Camp Half-Blood chased by an army of monsters. When they got cornered on top of this hill, Thalia, a daughter of Zeus, had made her last stand here to give her friends time to reach safety. As she was dying, her father, Zeus, took pity on her and changed her into a pine tree. Her spirit had reinforced the magic borders of the camp, protecting it from monsters. The pine had been here ever since, strong and healthy.
But now, it's needles were yellow. A huge pile of dead ones littered the base of the tree. In the center of the trunk, three feet from the ground, was a puncture mark the size of a bullet hole, oozing green sap.
A sliver of ice ran through my chest. Now I understood why the camp was in danger. The magical borders were failing because Thalia's tree was dying.
Someone had poisoned it.



Om Percy Jackson trodde att livet skulle återgå till lugnet igen - så lugnt livet nu kan vara när man har en grekisk gud till förälder - efter alla händelser han, Annabeth och Grover råkade ut för när han var huvudmisstänkt för att ha stulit Zeus huvudblixt hade han fel. Han återvänder till skolan, men där får han tampas med hemlösa jättekompisar och spela dodgeball med kannibaler. När han får kontakt med Annabeth igen får han reda på vad som har hänt Halvblodslägret medan han har varit borta - Thalias träd som beskyddar lägret har blivit förgiftat och lägermedlemmarna är nu i fara. Dessutom är Grover försvunnen i sin jakt på Pan, och Percy fruktar att han har blivit tillfångatagen, eftersom Grover fortsätter besöka hans drömmar och prata om "Monsterhavet". Ännu mer förvirrande blir det när ännu en lägermedlem blir 'erkänd' som son till Poseidon och Percy har ingen aning om vem som ligger bakom förgiftningen av Thalias träd. Det blir minst sagt mycket att reda ut.

Jag som först hade trott att det skulle bli svårt att få till en bra fortsättning på Percy Jackson and the Lightning-Thief (ni vet, som vissa tvåor brukar floppa), men tji där fick jag. Percy Jackson and the Sea of Monsters eller Percy Jackson och Monsterhavet som den heter på Svenska är minst lika spännande som den första boken i serien. Äventyren är lika spännande, lika roliga (Gud, vissa delar i den här boken var så jäkla roliga. Jag kunde inte sluta skratta) och lika dödsallvarliga. Rick Riordan är så himla bra på att skriva tycker jag. Han lyckas väva in vardagen i den här spännande miljön på något sätt och det är så lätt att identifiera sig med Percy.

Ni som inte har läst fortsättningen på Percy Jackson and the Lightning Thief borde verkligen prova på del två och ni som inte har läst Percy Jackson alls och gillar fantasy/spänning - LÄS PERCY NU! Perfekt sommarläsning såhär i augusti!