Malin satte sig på katedern igen. ”Låt mig berätta en historia för er. När jag var lärare på Salem High School hade jag en klass som kom från alla delar av samhället. Från snogbbiga villaområden till ruffiga stadskvarter och husvagnsparker. Dom flesta var vita med irländskt påbrå eller afro-americans, men där fanns också asiater, araber, latinos, hispanics. Jag hade en elev som blev slagen av sin pappa, två som hade missbrukande föräldrar, flera var skilsmässobarn och hade dålig kontakt med sina pappor. En elev hade dyslexi, en annan adhd men dom allra flesta hade inga inlärningssvårigheter alls. Jag hade elever som var oerhört flitiga och ambitiösa medan dom allra flesta inte gjorde mer än vad lärarna krävde av dem och det var ärligt talat inte särskilt mycket.
   Jag sa till dem som jag säger till er: Ni kan bli vad ni vill bara ni vågar tro på er själva. Ni är inte dummare eller latare än andra elever på skolan. Dom fnös och hånskrattade åt mig, tyckte att jag var nuts. Men jag gav mig inte. Jag visste att dom en dag skulle lyssna. Varje lektion upprepade jag mitt mantra: ’Ni kan bli vad ni vill. Göra vad ni vill, bara ni vågar tro på er själva.’ Till slut sjönk budskapet in. Inte hos alla men tillräckligt många. Och när dom märkte hur deras klasskompisar förbättrade sina resultat började dom också tänka i såna banor: Kan dom så kan väl jag. Varför ska jag vara sämre än dom? Jag tänkter inte bli nån damn loser.
   Hela klassen gick ut high school med höga betyg och samtliga fortsatte till college, vilket inte var en självklarhet för alla, framförallt inte Rick som växte upp i en trailerpark med en prostituerad mamma som brukade ta emot kunderna i sin husvagn.”
   ”Hur kunde dom bli så duktiga så snabbt?” undrade Amir.
   ”Mycket enkelt. Dom slutade att vara rädda.”

Ellas klass ska få en ny vikarie för deras sjukskrivna Hanna. Men allas förväntningar och fördomar mot vikarier spräcks när de får syn på Malin Lärka första gången. Malin är annorlunda än alla andra, hon pratar tydligt om hur hon ska hjälpa dem att uppnå sina mål. Hon gör en överrenskommelse – att om de anstränger sig så mycket de kan så ska hon hjälpa dem. Om de bara gör sitt bästa, lägger ner sin själ i arbetet. Men Ella ser någonting bakom Malins perfekta fasad. Malin döljer någonting och när Ella börjar rota, forska och dra i gamla trådar i ett förflutet så får hon reda på saker som hon aldrig skulle ha kunnat föreställa sig sin vikarie vara inblandad i.

Jag har läst några böcker tidigare av Magnus Nordin, och det här var faktiskt inte en av mina favoriter. Jag blev tipsad när jag såg någon på bokhora skriva om boken, men tyvärr så var det inte riktigt min stil. Själva historien är intressant, men jag tycker att den var alldeles för långdragen och inte alls så spännande som jag hade trott.

Författare: Magnus Nordin
Utgivningsår: 2009
Övrigt: -
Ev. Orginaltitel: -
Tillägnad

    Till Maija
Fly on, little wing

Jag hade svårt att tro mina ögon och stirrade på Homer fylld av fasa. Det här var den plats som vi hade velat förstöra. Platsen som nyzeeländarna ville förstöra. När de misslyckades - åtminstone antog vi att de hade misslyckats för vi såg dem aldrig mer och det fanns inga synbara skador på flygfältet - när de misslyckades hade vi gjort ett försök. Utan minsta resultat. Jag var inte förvånad nu när jag såg det inifrån. Det såg fruktansvärt mycket större ut när man befann sig mitt i det.
  Och att det var där vi var fanns det inte minsta tvivel om. Mitt i lejonets kula. Och det var den sista plats på jorden jag ville befinna mig på.

Efter det besvikna beskedet från Colonel Finley drar sig Ellie, Homer, Lee, Kevin och Fi tillbaka till Helvetet. Men någonting är förändrat. Gruppen har splittrat sig, den ena halvan vill tillbaka till Nya Zeeland och den andra vill ta sig till utställningsområdet. Men det är först när Lee deklarerar att han ska försöka göra något, som de andra följer efter. För att fly undan en grupp soldater gömmer de sig i en lastbilskonvoj - som kör rakt in på flygfältet, fiendernas största bas. Trots att deras chanser är minimala att lyckas, så drar Ellie och Homer igång en impulsiv attack som närapå kostar dem deras liv. Men de överlever, och flyr sedan undan till Stratton.

Så grydde hämndens timme är way mycket bättre än Darkness be my friend. Förberedelserna, attacken och hur de klarar sig efteråt är bokens huvudhandling, men som vanligt så lyckas John Marsden klämma in andra små konflikter och historier. Detta gör att boken blir väldigt intressant. Att beskriva en actionscen är något som jag tänkte mig vara väldigt svårt, det är något som Marsden klarar lätt. Jag ser framför mig tydligt hur hättan sprider sig, hur den ena explosionen efter den andra smäller på flygfältet och hur de senare hamnar på flykt mot floden som leder till Stratton. Den här boken är väldigt lik de förra och slutet har en riktigt spännande tvist. Så som de andra böckerna rekommenderar jag den här. Moral-frågan är väldigt intressant och John Marsden är bra på att sätta olika perspektiv på den.

Författare: John Marsden
Utgivningsår: 1997
Övrigt: -
Ev. orginaltitel: Burning for Revenge
Mitt betyg: 8/10 - fortfarande lite trist att John Marsden inte vidgar vyerna lite mer från de första böckerna till de senare.. Jag skulle vilja ha mer från hur de söker sina föräldrar.

Efter befrielsen från Stratton blev Ellie och hennes vänner räddade och förda i säkerhet till Nya Zealand. Där försöker de komma tillbaka till det normala - men någonting trycker på insidan, någonting som de behöver göra. Deras familjer är fortfarande kvar i Wirrawee. Efter sex månader i 'the kiwis' omhändertagande så deklarerar Coloney Finley att de måste gå tillbaka. Uppdraget för Ellie och de andra gäller att guida kiwi-soldaterna inpå krigszonen och förbereda en attack mot Wirrawees flygplats (som har blivit otroligt viktig sedan sprängningen vid Cobblers Bay). Men någonting händer, och kiwisarna kommer inte tillbaka. Återigen är det upp till Ellie, Homer, Fi, Kevin och Lee att ta sig helskinnade ut ur Wirrawee och samtidigt försöka klara av attacken på egen hand. Men det går inte riktigt som de hade räknat med...

In Darkness Be My Friend, John Marsden takes us back to Hell.
Jag älskar John Marsden. Han är en otroligt bra författare, i alla fall när det gäller att komma på spännande och bra plots - handlingar. Darkness be my friend är den engelska fjärde delen i serien på sju böcker och den håller självklart måttet! Marsden skriver trovärdigt, han får mig att tro på tonåringarna. Ellie, Lee, Homer, Fi och Kevin är verkliga. Jag håller redan nu på att tjata på kompisarna att läsa böckerna; de får jättegärna låna av mig! Jag rekommenderar boken till alla. Den är helt underbar och jag känner att jag håller på att få slut på adjektiv.

If they hadn't been there, if they'd been safe in New Zealand, for example, would I still have agreed to go back? It was a horrible question and one I'm glad I didn't have to answer. But all the same, I think I knew deep down what the answer would be. Sometimes, there's really only one answer.

Författare: John Marsden
Utgivningsår: 1996
Övrigt: Svenska - Nu är mörkrets tid
Ev. orginaltitel: -
Mitt betyg: 8/10 Lite synd att det inte var lika mycket på i kriget som vanligt, men Marsden lyckas ändå.