Jessica försöker andas. Det står ju två minuter i bruksanvisningen. Man kanske inte kan avläsa resultatet förrän den rätta tiden gått? Kanske kan det ena strecket blekna bort igen?
Suset i huvudet ökar till ett brusande.
Hon vet att hon förstöker lura sig själv. Hon vet att strecket inte bleknar och hon vet att hon har vetat det här redan innan, att kroppen har vetat fast hjärnan vägrat förstå.
Hon är gravid.
Klockan är fyra på morgonen, det är fredag och Jessica är femton år. Hon har haft oskyddat sex en enda gång i sitt liv, och hon är gravid.



Festen kunde ha varit lyckad. Allting kunde ha varit perfekt, precis som det var de där dagarna i skolan direkt efter festen. Femtonåriga Jessica blev ihop med den charmiga Arvid och han älskar henne minst lika mycket som hon älskar honom. Men efter någon vecka börjar Jessica må dåligt. Hon är sjuk och stannar hemma från skolan i flera dagar, men illamåendet är ingenting likt det hon har upplevt förut. Dagarna går och hon tvingar sig själv tillbaka till skolan trots illamåendet, och det går inte över. Jessica börjar frukta vad som kan ha hänt den där natten på festen hos Paula. Hon intalar sig själv att hon är larvig när hon till slut går till apoteket och köper ett graviditetstest. Hur kan hon, Jessica, femton år, vara gravid? Men svaret är positivt. Jessica är gravid, och när hon berättar för omgivningen förväntar sig alla att hon ska göra abort. Men Jessica börjar tveka, för henne är inte abort så självklart som det tycks vara för alla andra. Som Jessica säger när de frågar henne om hon ens vet vad hon håller på med; "Jag har ingen aning om vad jag gör, men jag vet vad jag inte gör." Men när nästan alla hon känner vänder ryggen till hennes beslut är det inte lika lätt längre. Hennes mamma, hennes bästa vän och hennes pojkvän och hans familj fortsätter tjata på henne hur fel hon gör, den enda som står på hennes sida är bästa vännens mamma. Och Jessica längtar efter den tid då hon stolt kan visa upp sin mage och inte behöva dölja det för någon ... men kommer hon att våga?

Jag har läst en del böcker av Katarina von Bredow förut och jag älskar hennes böcker! Som jag vill vara låg över mina förväntningar. Jag tycker om Jessica och jag har lätt för att förstå henne. Dock tycker jag att det finns en hel del platta karaktärer så som Arvid, Carin och Louise. Bi-karaktärerna var då kanske inte så bra, men jag gillar boken ändå. Samtidigt som det är en vanlig ungdomsbok så handlar det också om vilka värderingar man har. Den är nästan lita filosofisk på vissa ställen och flera frågeställningar som Jessica hamnar i får en verkligen att tänka till. Som jag vill vara är en perfekt ungdomsbok, som inte bara handlar om hur man ska få den snyggaste killen. Det gillar jag.